Väntar och tankar

Det börjar bli ganska länge sedan vi skickade in ansökan och ärligt talat så trodde nog både jag och Rebecka att vi skulle ha fått ett svar vid den här tiden- det är ju snart september och ansökan skickades i början av juni... Men nu är det som det är och vi väntar.

Väntar och väntar och väntar.

Ingenting går att planera. Ska vi försöka ta fler tider på våra vikariat? Eller ska vi rentutav söka riktiga halvtidstjänster? Måste vi försöka låna pengar av mor för teknik? Kommer även nästa år att innebära lika mycket frustration över de skitjobb vi tvingas försörja oss på som stjäl tid från det vi faktiskt är utbildade och duktiga på.

Varje dag är ett hopp- men samtidigt vågar vi inte ens hoppas... Vi kan ju lika gärna vänta på ett negativt besked nu. Så är det ju. Och då fortsätter bara kalabaliken. Vi söker nya pengar, mindre pengar. Och vi hamnar ÅTERIGEN i ovisshetens land där vi varken har jobb eller inte, knappt kan försörja oss utan jobbar med Claystation som en slags megadyr och tidskrävande "hobby".

Väntar och väntar.

Vi får se...

Bloggarkiv

november 2015

september 2015

augusti 2015

juni 2015

februari 2015

april 2014

januari 2014

december 2013

november 2013

augusti 2013

mars 2013

november 2012

april 2012

mars 2012

december 2011

november 2011

september 2011

juni 2011

maj 2011

oktober 2010

juni 2010

juni 2009

april 2009